Greensparrow är din vän

http://www.organon2001.gr/portal/index.php?option=com_content&task=view&id=334&Itemid=641

Vi kommer dagligen i kontakt med människor som tvivlar på att homeopati fungerar, men också med andra som är absolut säkra på dess positiva effekter. De sistnämnda är oftast människor som varit med om att de själva eller någon nära anhörig tillfrisknat på ett häpnadsväckande sätt efter behandling med homeopatiska läkemedel.

Även om de flesta läkare inte accepterade homeopati, så var homeopaterna säkra på att de homeopatiska preparaten var effektiva och brydde sig därför inte så mycket om att bevisa det som dom själva ansåg vara självklart, för eventuella ”skeptiker”. Av den anledningen har den homeopatiska forskningen mest ägnat sig åt experiment med avsikt att öka kunskapen inom homeopatins farmakologi, genom att studera hur vissa substanser verkar, än med att försöka bevisa att de homeopatiska medlen verkligen är effektiva.

Homeopati kritiseras ofta för att använda preparat utan att egentligen känna till sättet på vilket dessa påverkar kroppen. Men såndant sker inte bara inom homeopati. Det finns än idag konventionella mediciner som förskrivs av läkare med positiva resultat för hälsan men där man fortfarande inte riktigt känner till den exakta verkningsmekanismen. Som exempel kan aspirin och vissa antibiotika nämnas, som ofta ordineras av läkare medan det exakta sättet de verkar på förblir okänt.

För att bättre kunna förstå hur ett homeopatiskt läkemedel fungerar är det nödvändigt att nämna en erkänd lag inom farmakologin. Enligt denna lag uppvisar varje läkemedel två olika verkningsskeden beroende på mängden som ges. Enligt olika forksingsresultat har det upprepade gånger konstaterats att ett läkemedels effektivitet inte ökar i och med att doseringsmängden ökar. Det har visat sig att mycket små mängder av ett ämne egentligen verkar på exakt motsatt sätt jämfört med stora mängder. Som exempel kan nämnas att den mängd atropin som läkare oftast ordinerar hämmar det parasympatiska nervsystemet och resulterar i uttorkning av slemhinnorna medan mycket små mängder atropin ökar slemhinnornas utsöndring.

1870 Ovannämnda lag formulerades av Hugo Schulz och Rudolf Arndt och kallades Arndt – Schulz lag. Den omnämns än idag i medicinska ordböcker. Dessa forskare upptäckte att svag stimulans påskyndar fysiologisk aktivitet medan medelstark stimulans hämmar den och stark stimulans upphäver den. En liten koncentration jod, brom, kvicksilverklorid och arseniksyra främjar exempelvis utvecklingen av jästsvamp, medan en medelstark mängd av samma ämnen hämmar den och en stor mängd får den att upphöra.

Den första officiellt nedtecknade studien rörande homeopatins effektivitet ägde rum på 1800-talet, när en koleraepidemi bröt ut, kring 1850. När dödsantalet bland kolerapatienterna på Londons olika sjukhus offentliggjordes i riksdagen hade de uppgifter som avsåg de homeopatiska sjukhusen uteslutits. En riksdagsledamot framhärdade att även de fakta som avsåg de homeopatiska sjukhusen borde presenteras. Tack vare hans intervention kunde information rörande homeopatins effektivitet i bekämpning av kolera föras vidare. Enligt dessa uppgifter dog 16,4 % av de kolerasmittade patienterna på det homeopatiska sjukhuset i London, medan alla andra sjukhus hade en dödlighet på 51,8%.

De mest betydande försöken att bevisa de homeopatiska läkemedlens effektivitet har ägt rum under det senaste seklet. Nedan omnämns några studier som avser forskning rörande homeopatiska läkemedel och som bevisar att de är effektiva.

I den första gruppen av studier jag här kommer att presentera har de homeopatiska läkemedlen föreskrivits individuellt för varje patient. År 1991 utförde tre holländska medicinprofessorer en meta-analys av de kliniska studier som gjorts de senaste 25 åren och där homeopatiska läkemedel använts. De publicerade sina resultat i Britsh Medical Journal. (J.Kleijnen, P. Knipschild,G. Ter Riet, “Clinical Trials of Homoeopathy” British Medical Journal, February 9, 1991, 302:316-323).

Läs mera »